Emilialinnea

This Or That

Bloggen/Skolan
Glee/Gossip Girl
Starbucks/Espresso House
Hemmakväll/Utekväll
Bada/Sola 
Twilight/Harry Potter
Shoppa/Slappa

Sminkad/Osminkad

Pojkvän/Singel 
Rosa
/Blå

Havet/Pool 
Sverige/USA
Glass/Tårta

Marabou/Magnum 
Sova/Vaken
Blogg/Facebook

Rik och olycklig/Fattig och lycklig
Julafton
/Födelsedag 

Kläder/Inte kläder
Shoppa/Blogga
Sms/Samtal

LEMONADE & SPARKLING SILVER

Två av nagellacken jag köpte igår på Ullared. Älskar färgerna, kanske lite för ljusa för hösten men men.

Godmorgon Fredag!

Godmorgon! Idag är det världens slappdag, ska bara vara med min ansvarsgrupp hela dagen och slutar innan lunch. Har även skolfoto idag, kommer se mongo ut på det. HAHA. 

bild från min 9 års dag. 

Torsdag

Först vill jag säga förlåt att jag inte uppdaterat på länge! Men senaste veckan har varit stressig. I lördags var min familj och en annan familj på Liseberg. Spelade bort 100kr på hjulen och vann 2:a pris på Center. I söndags sov jag bort nästan hela dagen och sen slappade jag. På måndagen hade vi studiedag och jag pluggade och sen tränade jag. Det var vanlig skola i tisdags med spanska, no, bild och idrott. Igår gick vi bara halv dag, var i skolan innan lunch och såg på en film om arbetet vi ska börja med i Historia. Sen åkte jag moppe för första gången igår med! Så läskigt. Och den gick bara i 25km/h. Tränade Zumba igår med, skit skoj! 

Idag har jag sovmorgon till 13.00. Har pluggat lite engelska och städat både stora badrummet och mitt eget rum. Sen har jag packat tills imorgon, ska sova över hos en kompis och sen på lördag ska jag åka till Ullared och shoppa. Nu måste jag göra iordning mig och sen ska jag nog gå till skolan och få hjälp med den dumma matteuppgiften. 

Problem med kakor

Idag har vi "skolans dag" dag. Vi nior skulle hjälpa till att sälja kakor och ta betalt vid hoppborgen. Vi hade planerat vilka som skulle fixa skyltar och stå och sälja. Med bara ett litet problem. Vi har inga kakor att sälja. Det visade sig att vi nior bara fick sälja det niorna bakat men vi får bara 25% av det vi tjänar. Hur sjukt är inte det? Vi kommer vara tvunga att stressa hem för att hinna baka och sen får vi inte ens mycket pengar för det... 

Röda äpplen

Vilken J*vla bra dag

Jag vet inte varför detta inlägget inte publicerades igår...

Idag så har jag haft en så bra dag! Pluggade i två timmar efter skolan med SO arbetet. Sen drog jag ner till gymmet. Började med att cykla till gymmet och sen gick jag på ett Zumba pass i 45 minuter. Vilade i 20 minuter och sen gick jag på ett andra pass, spinning i 45 minuter. 

Hungerspelen i Peetas perspektiv

“I volunteer, I volunteer as tribute”. Katniss Everdeen. Flickan jag varit kär i i flera år anmäler sig frivilligt för att rädda sin syster. Det enda jag tänker är att hon måste vinna spelen. Effie, kvinnan som varje år drar ut namnen ur de stora glasskålarna är upprymd över att distrikt 12 har sin första frivilliga spelare. Om Katniss vinner spelen så ska jag berätta hur jag verkligen känner för henne.

“And now for the boys” Effies röst får mig att ryckas tillbaka till verkligheten och slåtterdagen. Effie går fram till den andra glasskålen med killarnas namn i. Hon sticker långsamt ner handen i den runda skålen. Hon nyper tag om en lapp med hennes smala fingrar prydda med långa rosa naglar.

“Peeta Mellark” Luften försvinner ur mina lungor och jag stirrar förskräkt upp mot scenen. Katniss Everdeen. Flickan som jag nu måste slåss mot. Om jag vill komma hem igen.


Kära dagbok

Det är Peeta. Peeta Mellark. Jag har aldrig någonsin i mitt liv skrivit dagbok innan. Men min Hungerspelen mentor Haymitch tycker det är ett bra sätt att skriva av sig alla saker för att sedan kunna koncentrera sig bättre på att överleva spelen och att också bearbeta det som händer inne på arenan. Så välkommen dagbok, till det som kanske blir slutet på Peeta Mellarks liv, tribut i Hungerspelen!

Klockan började räkna ner idag. Klockan som när den når noll visar att årets upplaga av Hungerspelen har startat. Det är det 74:e Hungerspelen i år och  redan 13 har  redan dött på de  8 timmarna som spelet varit i gång. Nu är vi bara 11 kvar. 11 som måste slåss och döda för att vinna och överleva. I år är jag med. Jag och Katniss Everdeen är spelarna  från Distrikt 12.


3,2,1,0. Under de sista sekundena av nedräkningen ställde alla sig i sina positioner och väntade på att gonggogen skulle ljuda. Jag gjorde som Haymitch sagt och sprang in i skogen. Mina ben rörde sig i en takt jag aldrig trott var möjlig. De nästan flög fram över fältet där ymnighetshornet är. Det var stundens allvar. Skulle jag stannat kvar på fältet eller vara för långsam skulle jag med säkerhet vara död vid det här lagret. När jag var omringad av skogens grönska saktade jag farten och blickade bakåt för att en sista gång se spelarna som blev dödade.

Illamåendet jag haft sen den stunden mitt namn drogs blev värre idag. Inte så konstigt, jag kan vara död om två sekunder. Fem timmar. En vecka. Mitt liv kan  vara över om någon minut. Jag kan få en kniv genom bröstet, ett svärd genom magen, eller en pil genom huvudet. Alla inne på arenan lever i skräck nu. Ovetande om när man ska dö. Även de högre distriktens spelare är rädda. Även om man kanske inte ser det så vet jag att de är rädda inombords. De vill inte framstå som osäkra, rädda och skärrade. De är dem som ska vara spelens mödarmaskiner, de som inte benådar några utan bara dödar.

För bara några veckor sen var jag hemma och dekorerade tårtor och andra bakverk i bageriet min pappa har. Nu sitter jag här. Mitt i årets Hungerspels arena vid en lägereld med karriäristerna bredvid mig. De behöver mig för att jag ska leda dem till henne Och sen döda henne och mig. Men jag tänker inte låta dem döda flickan jag älskar. Jag ska göra allt för att hon ska överleva även om det betyder att jag kommer dö. Jag har ingen chans att vinna. Det har däremot Katniss. Hon är hotet.  Det som jag är bra på är att bära saker och kamouflage. Jag har hela mitt liv hjälpt pappa i bageriet med att bära tunga mjölsäckar och att dekorera tårtor. Det är därför jag är stark och bra på att kamouflera.


Under timmarna jag tillbringat med karriäristerna har jag knappt sagt ett ord till dem. Ingen bryr sig om det ändå, de har fullt upp med att pröva sina nya vapen. Glimmer fick tag på den ända pilbågen som fanns och hon har övat att skjuta. Clove kom över några knivar och hon fångade en ödla som fick bli vår middag. Cato har flera vapen och han kan behärska nästan alla lika bra. Och för att inte glömma Marvel. Han fick de vapnet han är bäst på. Spjut.

Jag är ingen skogspojke som lever i skogen och kan allt om alla bär, svampar och träd. Jag hör inte hemma här. Jag hör hemma i ett varmt bageri med doft av nybakat bröd och bakverk. Inte att sitta vid en lägereld mitt på natten med vapen i händerna. Jag är rädd. Jag måste försöka hålla mig vid liv tills det bara är Katniss och jag kvar. Då kan jag se till så att hon vinner spelen, får åka hem till distrikt 12 och försöka glömma. Jag skulle offra mig för henne. Vi är ju  “The Star Crossed Lovers From District 12” Det är meningen att vi egentligen aldrig ska släppa taget om varandra, att slåss sida vid sida. Inte som det är nu. Hon lever vet jag. Hennes ansikte syntes inte på himlen inatt.

Haymitch som jag nämnde tidigare har gett oss råd hur man klara sig. Man ska man inte ha en lägereld. Då kan motståndarna se röken. Vi , eller rättare sagt Cato dödade en flicka.. Vi såg röken från hennes lägereld och hittade henne. Jag såg skräcken i hennes ögon när Cato tog fram ett svärd och dödade henne. Jag blundade, ersatte bilderna av flickans skräckslagna ögon med mörker. Men jag kunde fortfarande höra hennes skrik medans hon sakta dog. Regimen hade försökt, men jag tänker aldrig bli som kärriäristerna, när jag dör vill jag fortfarande vara mig själv. Jag dör hellre  än att döda någon. Sån är jag, jag kan knappt se ett dött djur, och nu vill regimen att jag ska döda barn i min egna ålder precis som dem vill med alla de andra inne på arenan. Jag tänker inte låta dem förändra mig.

Jag vet inte om jag kommer skriva mer i den här boken, här inne på arenan vet man aldrig kan bli dödad. Det kan gå tio dagar, två dagar, några minuter till och med sekunder innan man är död och de andra spelarna hör kanonskottet som visar att  ännu en tribut har dött. Men jag hoppas verkligen att jag hinner hjälpa Katniss innan någon dödar mig, eller om jag dör av kyla, värme, eller infektion. Man vet aldrig sådant. Det är som en klocka som räknar ner till sin död, fast man ser den inte. Det kommer som en överraskning  

//Peeta



ÅTTA KILOMETER

Idag orkade jag inte dra till gymmet utan gick i stället två promenader en vid två/tre och en halv åtta. Tillsammans blev det 8km.

SÖNDAG 130908

Hej bloggen! Idag har det varit en riktig slappdag. Vaknade halv tio men gick inte upp ur sängen förens klockan hade blivit halv ett. Har ägnat dagen med att sätta upp en Spotify lista med bara låtar av pojkband. Har hittills fått ihop 39 låtar. Gick ut på en timmes promenad också.

Spartacus

Dagens tweet

Jared Leto kan se ut som flera

Just nu

Kom precis hem från gymmet. Sitter på utsidan och äter banan och nötter och dricker iskallt vatten. Så gott

Sommaren i bilder